En blogg om min familj och mina hundar

söndag 9 oktober 2011

sv Schapendoes KlubbensAvelsstrategi och där med även Frubrax strategi.

Målsättning
Att ha fortsatt god översikt över vilka individer/familjer som används både inomAtt fortsätta ta del av de databaser som finns på rasen och med förnuft användaVerka för officiell status på Svenska Schapendoes Klubbens
Att schapendoes ska ligga i premiegrupp 1 hos försäkringsbolagen.
Schapendoes är en relativt frisk ras och har inga sjukdomar som omfattas av
SKK:s hälsoprogram, men några att ta hänsyn till är:
Progressiv retinal atrofi, PRA
PRA är en ögonsjukdom som förekommer i olika former, den typ som finns beskriven
på schapendoes ger vanligen symtom vid fyra till fem års ålder och leder till blindhet.
Sjukdomen är ärftlig, med enkel recessiv arvsgång. Inga fall är ännu inte
konstaterade i Sverige, men flera importerade hundar har bärare på bara någon
generations avstånd. Ett DNA test för att identifiera anlagsbärare är under
utarbetning i Holland och Tyskland. En lämplig åtgärd är att testa alla avelsdjur,
svenska som utländska inom 1 år före parning för att försöka undvika att sjukdomen
sprids. Ett antal kända anlagsbärare finns och i möjligaste mån bör närbesläktade
hundar till dessa ej användas i aveln då vi ännu ej har tillgång till DNA-test som
identifierar vilka djur som är anlagsbärare.
Arvsgång: Autosomalt enkel recessiv
Det innebär att båda föräldrarna till PRA-sjuka valpar är anlagsbärare. Föräldradjuren
är själva helt friska och fria frän symtom. Är endast en förälder anlagsbärare föds det
däremot inga sjuka valpar men däremot är i genomsnitt 50% av valparna i sin tur
anlagsbärare.
Frekvens:
Ännu inga konstaterade fall i Sverige. Det har varit svårt med fortlöpande information
från utlandet som gjort att det enda som kan konstateras med säkerhet är att fall
konstaterats i Holland och Tyskland. Vid en undersökning 2001 i Holland visade ett
stort antal av de undersökta hundarna positivt resultat.
schapendoes-001 2005-09-06 Sidan 4 av 7
5
Målsättning:
Att sträva efter att inte få några hundar med symptom i Sverige. Så snart DNA test
kan utföras skall dessa göras på samtliga djur som används i aveln. Konstaterad
anlagsbärare skall ej användas i avel.
Katarakt
Utvecklingsstörningar kan uppstå i linsen, fellägen , grumlingar, rupturer.
En viss ökning av antalet hundar med katarakt har kunnat ses under senare år. Ännu
inga fall i Sverige. Katarakt indelas i lindrig, måttlig och kraftig. Orsaken till katarakt
behöver inte vara ärftlig. Viss försiktighet bör iakttas.
Målsättning:
Att sträva efter att inte få några hundar med symptom på ärftlig katarakt i Sverige.
Epilepsi
Krampanfall utan känd orsak. Problem med diagnostiken då flera sjukdomar kan ge
krampanfall. Även ålder har betydelse. Om utlösande sjukdom finns kommer anfallen
att försvinna om underliggande sjukdom behandlas. Schapendoes är en ras där
epilepsi tidigare förekom i ökad frekvens, arvsgången är inte känd. Stor hänsyn bör
dock tas vid avel med närbesläktade hundar.
Målsättning:
Att sträva efter att inte få några hundar med symptom i Sverige.
Njurfel
År 2000 konstaterades utomlands en klart ökad frekvens av dödfall till följd av
upphörd njurfunktion, framför allt på unga hundar. Arvsgången är inte känd ej heller
exakta benämningen men gemensamma nämnare finns. Närbesläktade hundar bör
ej användas.
Målsättning:
Att sträva efter att inte få några hundar med symptom i Sverige.
Bettfel/tandförluster
När det gäller bettfel på hund är arvsgången inte säker, man kan inte peka ut en
enstaka gen som orsak. Ansiktsskelettet formas av många olika arvsanlag och vid
obalans i utvecklingen av över- och underkäke bildas över- underbett. Bettfel kan
också bero på störningar under den tidiga fosterutvecklingen. Förekommer på rasen
och hundar med bettfel, eller avelshundar som lämnat ett flertal avkommor med
bettfel bör ej användas i avel.
Tandförluster förekommer på rasen (15 %) och tycks öka. Utöver förlust av
premolare och molarer kan även incisivförluster och förluster av canintänder ses.
Anses som ärftligt och hundar med tandförluster eller avelshundar som lämnat ett
flertal avkommor med förluster (undantaget enstaka P1) bör ej användas i aveln.
Målsättning:
Sträva efter förbättring av tandstatus. Verka för officiell status på Svenska
Schapendoes Klubbens exteriörbeskrivningsprotokoll för att underlätta uppföljningen
av tandstatus.
schapendoes-001 2005-09-06 Sidan 5 av 7
6
ÖVRIGA SJUKDOMAR/FEL SOM KAN FÖREKOMMA
HD
HD är idag inget problem på rasen i något europeiskt land och har enligt hemlandet
heller aldrig varit det. Inget tyder på att det kommer att ske någon förändring.
Samtliga röntgade hundar i Sverige har A, B eller u.a. Med hänsyn till resultat inom
och utom landet finns inget behov av att fokusera på HD eller införa krav om känd
status.
Navelbråck
Navelbråck, bristande sammanväxning av bukväggen, förkommer på rasen, oftast
små som inte föranleder åtgärd. Bör inte ses som problem. Ej att förväxla med de
ärrbildningar som kan uppstå av en utdragen navelsträng, som är något annat
Kryptorchism
Defekter i testiklarnas nervandring till pungen leder till att den ena eller båda
testiklarna är belägna i ljumsken eller i bukhålan. Det finns uppgifter på att 13 % av
alla hanhundar (samtliga raser) är kryptorchida, men det är vanligare inom vissa
raser. Sjukdomen kan i vissa fall nedärvas autosomalt recessivt och förekomsten
minskar om anlagsbärare utesluts ur aveln. I dag inte känt som problem inom
schapendoes.
Kroksvans
Den vanligaste formen av kroksvans består av skarp böjning av svansen, oftast en
bit ut från svansfästet. Förekommit i något enstaka fall på rasen, autosomalt enkel
recessiv nedärvning. Det är inte önskvärt men inget problem inom rasen, belastade
djur bör ej användas i avel. Ej påtalat i standard.
Hjärtfel
En del noteringar finns utom landet, dock inga specificeringar på vad för fel. Inget
stort problem på rasen men stor försiktighet bör iakttas vid avel med närbesläktade
individer.
Distichiasis
Felriktade ögonhår har endast konstaterats i några få fall och kan inte ses som
problem på rasen men eftersom ärtlig benägenhet finns bör försiktighet iakttas med
närbesläktade individer.
Gomspalt
Enstaka fall om missbildningar finns rapporterade på rasen. Underutvecklad mjuk
gom och spaltbildning i hårda gommen anses inte som ärftliga förändringar.
Allmänna rekommendationer
För att komma tillrätta med de sjukdomar som förekommer i ökad frekvens inom
rasen och där ärftlighet kan misstänkas, behövs information från uppfödare och
hundägare för att man ska kunna påbörja en kartläggning av problemet, samt
fastställande av arvsgången. Först därefter kan rekommendationer för bekämpning
av defekten ges. Fram till dess kan som allmänt råd sägas att sjuka hundar eller
hundar som ger avkomma med sjukdom med trolig ärftlig bakgrund naturligtvis inte
bör vidareanvändas i avel. För att nå framsteg i avelsarbetet gäller att inte ha för
schapendoes-001 2005-09-06 Sidan 6 av 7
7
många egenskaper att ta hänsyn till, det är viktigt att de för individen allvarliga
sjukdomarna/defekterna prioriteras.
MENTAL HÄLSA
Att bibehålla den positivitet, aktivitet och människovänlighet som finns i rasen genom
att i avel använda hundar med dessa egenskaper. Fortsätta arbetet med utveckling
av Svenska Schapendoes Klubbens ”Social-Mental-aktivitet”.
FUNKTIONELL EXTERIÖR
Strävan mot en ras med funktionell exteriör såsom liten vallande herdehund.
Tendenserna till uppdelning i alltför olika typer bör motverkas.
Helhetsintrycket skall vara en livlig hund, något under medelstorlek, som skall vara
gott musklad och utstråla positivitet, snabbhet och uthållighet.
Viktiga detaljer är:
Mankhöjd och korrekta proportioner höjd/längd
Könsprägel
Friktionsfria harmoniska rörelser.
Korrekt vinklade extremiteter. Det är viktigt att fram- och bakbensvinklarnaTandstatus
Målsättning:
Öka kännedom/kunskap om rasens exteriör. Fortsätta arbetet med verka för
officiell status på Svenska Schapendoes Klubbens exteriörbeskrivningsprotokoll
för att få större kunskap om rasens exteriöra utveckling i Sverige och kunna
jämföra den med rasens exteriöra utveckling utom landet. Stimulera till fler starter
vid utställning för att höja kännedom/kunskap om rasen så att rasen kommer upp
till minst 35 % deltagande vid officiell utställning och att fler hundar gör mer än 1
start. Verka för att 50 % av populationen exteriörbeskrivs, förutsatt att
beskrivningen får officiell status. I nuläget startar ca 25 % av det totala antalet
hundar i rasen på utställning och ca 1/3 vid endast ett tillfälle. Inga hundar
exteriörbeskrivs inom landet. Svenska Schapendoes Klubben ser idag ingen
möjlighet till exteriör utvärdering då endast 25% av populationen ställs ut.
REPRODUKTIONSFÖRMÅGA
Behålla rasens goda egenskaper beträffande naturlig parning, dräktighet, valpning
och omhändertagande av valpar.
SAMMANFATTNING
Årlig genomgång bör ske för uppföljning. Utvärdering för att se resultat skall ske
under 2009.

Svenska Schapendoes Klubbens avelsstrategi

Bidra till ökad genetisk variation

Det är viktigt att försöka bidra till den genetiska mångfalden som ändå finns på
schapendoes trots att individ antalet inte är så stort, bibehålls. Bland annat genom
att i aveln använda hundar från fler familjer.
Genetisk variation är behövs för att rasen ska kunna motstå sjukdomar och leva upp
till de krav som ställs idag och som kan komma att krävas i framtiden.