En blogg om min familj och mina hundar

måndag 28 februari 2011

söndag 27 februari 2011

Lektion 15

Apportering

I dagens lektion ska vi ta oss an apportering. Det är en övning som kan användas till väldigt många olika föremål. Om du har en hund som verkligen är duktig att apportera/hålla fast, öppnar det sig plötsligt väldigt många möjligheter för trevliga saker du kan lära hunden.
Apporteringen utförs olika beroende på om din hund ska apportera en apportbock i lydnadstävling eller om din hund ska apportera ripor på fjället. På lydnadstävlingen ska hunden sätta sig fot och leverera apporten, medans jakthundar gärna levererar apporten sittande eller stående framför föraren.
Oavsett vilket så kännetecknas en bra apportering av att hunden ska
  • hålla fast apporten helt tills den får signal om att släppa,
  • hålla fast utan att tugga,
  • springa fort ut till apporten och lika snabbt in igen
Om du vill att hunden ska avlämna apporten i utgångsställning (sittande vid förarens vänstra fot) måste du träna utgångsställningen separerat från själva apporteringen INNAN du sätter ihop de två beteéndena. Vi har gjort en film på CanisTV som visar hur du kan lära in en säker utgångsställning. Metoden fungerar lika bra på valpar som på vuxna hundar.
  

Se hela filmen om inlärning av utgångsställning på CanisTV

Om du vill att hunden ska avlämna apporten framför dig är det bra att ha lärt hunden handtargeting, det vill säga att hunden har lärt sig att dutta nosen i din handflata. Om hunden kan handtarget bra kan du eftersom lära hunden att lägga apporten i din hand när den kommer tillbaka med den. En sådan avlämning fungerar väldigt bra för jakthundar, och blir också ofta använt för att få hunden att komma tilbaka för att avlämna leksaker under lydnadsträning (när man inte vill köra ”formell” lydnadsavlämning).
Om du har använt handtarget en del t.ex i samband med inkallningsträning, är det väldigt lätt att överföra detta till apporteringsträningen också, om du vill det. I filmen om inkallning på CanisTV ser du hur vi lär in handtarget och använder det i innkallningsträningen. Eftersom apporteringen i verkligheten är 50% inkallning är det också en viktig grundfärdighet att ha på plats innan du börjar med apporteringen.
  

Se hela filmen om inkallning & handtarget på CanisTV

Hålla fast apporten

Men den största utmaningen med apporteringen är att få hunden att hålla fast apporten de första 2-3 sekunderna. Här kommer ett förslag till kriterieplan till den första träningen. Du kan se denna träning utföras praktiskt med en ung älghund i den här filmen om apportering på CanisTV.
Steg 1
När hunden sitter eller står framför dig håller du apporten framför hundens mun. Klicka och belöna om hunden luktar på apporten. Starta med ett föremål som är bra att hålla i men inte allt för frestande att tugga på. En hoprullad tidning eller en handske  brukar  fungera som föremål.
Steg 2
Samma som i steg 1, men klicka bara hunden öppnar munnen över apporten
Steg 3
Samma som i steg 2, men klicka bara om hunden sätter tänderna på apporten.
Steg 4
Samma som i steg 3, men nu klickar du bara om du känner att hunden har ett bra grepp i apporten. Dra gärna försiktigt apporten bort från hunden när den tar munnen runt den. Om du känner motstånd klickar du på en gång. OBS: Det är helt ok att hunden släpper apporten när du klickar (hur ska den annars kunna äta sin godis?). Det som gäller är att du klickar precis medans hunden håller apporten.
Steg 5
Nu måste hunden hålla apporten i 1 sekund innan du klickar.
Steg 6
Öka gradvis från 1 till 5 sekunder. Variera tiden lite fram och tillbaka. Var väldigt noga med att du aldrig klickar när hunden är på väg att släppa. Klicka medans hunden forfarande håller.
Steg 7
När hunden kan hålla i minst 3-5 sekunder bör du läre den att hålla fast även om du håller handen under apporten. Hunden ska inte släppa när du håller handen under apporten – den ska vänta tills du klickar (eller säger ”tack”). När hunden håller apporten tar du handen under apporten. Om hunden fortsätter att hålla fast kan du klicka – om hunden släpper innan du klickar måste den pröva igen. Till slut ska du också kunna dutta försiktigt på apporten utan att det gör att hunden släpper. Oms du vill vara helt säker på att hunden kan hålla fast kan du också fresta hunden med en godis framför nosen medans den håller apporten. Om den fortfarande klarar att hålla fast helt tills du klickar kan du känna dig helt nöjd!
Steg 8
Nu är det värsta jobbet gjort. Det som återstår nu är att byta ut klicket mot kommandot ”tack”. Det går som i regel av sig självt. Det är bara att säga ”tack” där du tidigare brukade klicka. Vanligvis kommer hunden då att släppa apporten, och då klickar du och belönar (eller bara belönar – klickern har egentligen gjort sitt jobb nu)
Steg 9
Det är möjligt att hunden har lärt sig det här redan, men för säkerhets skull bör du försäkra dig om att hunden kan sätta sig med apporten i munnen. När hunden står framför dig håller du apporten framför hundens mun. När hunden griper apporten väntar du tills den sätter sig. Då säger du tack och belönar som vanligt.
Steg 10
Hunden måste också kunna plocka upp apporten från backen. Lägg den på backen framför hunden. Hunden måste nu plocka upp den från backen och sätta sig innan du belönar.
Steg 11
Låt hunden gripa apporten från din hand, eller plocka upp den från backen. När den gör det börjar du att röra dig så att hunden måste bära apporten medans den följer efter dig. Klicka när hunden följer efter och bär apporten utan att tugga. Öka längden hunden måste bära apporten, och öka gärna farten så att hunden måste springa medans den bär apporten (utan att tugga!).
Nu är faktiskt de värsta jobbet med apporteringen gjort. Då är det bara resten kvar. Träna gärna de första stegen med flera olika föremål innan du går vidare.
Tänk på att de här  stegen bara är en vägledning. Ofta måste du göra dina egna steg och vara lite kreativ för att komma vidare.

Baklängeskjedning av apporteringen

När din hund har lärt sig att
  • hålla fast apporten i minst 5-10 sekunder tills du klickar eller säger ”tack”
  • sätta sig i utgångsställning (eller handtarget om du vill att hunden ska avlämna framför dig)
…kan du sätta ihop hela övningen med hjälp av baklängeskjedning. Du startar då med att repetera den sista delen av övningen (sitta på plats och hålla + avlämna apporten när du säger tack). Därefter lägger du på nästa led att hunden också måste komma in och sätta sig i utgångsställning innan den kan avlämna apporten. Så måste hunden springa ca. 15-20 m in till dig med apporten (gärna från en medhjälpare). Och när farten in är tillräckligt bra kan du köra hela övningen där du kastar ut apporten.
På CanisTV har vi gjort en film som visar inlärning av hela apporteringen, helt från den första håll fast träningen med valpen, tills vi baklängeskjedjar den färdiga övningen till slut. Vi visar dig också några ”tjyvtrix” för att få ännu bättre fart på den färdiga apporteringen. Det är mycket lättare att förstå inlärningen när du ser den utföras ”live” av erfarna tränare, en att bara  läsa om det.
  

Se hela filmen om inlärning av apportering på CanisTV

Du hittar också en grundligare beskrivning av apporteringsinnlärningen i böckerna Klickerträning för din hund och Lydnasträning i teori och praktik.
Lycka till med träningen!

torsdag 24 februari 2011

En mössa från Rare gud


Snälla Rare gud har gett mig en ny mössa

onsdag 23 februari 2011

Lektion14

Avanserad stimuluskontroll

En snabb repetition om stimuluskontroll innan jag kommer till dagens tips:
0. Forma fram beteende X frivilligt (till flyt-nivå)
1. Ge signalen samtidigt som beteende X utförs frivilligt
2. Ge signalen strax innan beteende X utförs frivilligt
3. Testa signalen i gradvis svårare situationer (men fortsätt att förstärka när beteendet erbjuds frivilligt också)
4. Förstärk endast när beteende X utförs efter att du har gett signalen (och shejpa hunden att vänta gradvis längre på signalen)
5. Ge signal för Y (eller "tokkommandon") och förstärk inte om hunden utför beteende X (ge därefter signal för beteende X och förstärk).
(Repetera gärna lektion nr. 6 om du har glömt allt om stimuluskontroll.)
Nu på slutet har jag jobbat en hel del med steg 5 med Kira, och vill dela med mig ett tips som gör det steget mycket enklare: Starta denna träning med signalen "varsågod" till matskål/godisskål (eller en annan belöning).
Fördelen med detta är att gå till matskål/belöning är ett beteende som alla kan, som knappt kan bli enklare, och därmed är nästan (inte helt!) omöjligt att förstöra. Lär hunden att vänta på "varsågod" medans du säger "köttbulle", "julgran", "ryggsäck", "vilma" osv. Variera hur många ord du säger före det rätta ordet ("varsågod") kommer.
Det är väldigt intressant att se hur snabbt en del hundar snappar upp  konceptet. Jag kommer ihåg en kurs där vi testade detta med en hund som var väldigt bra tränad på många olika beteenden, men där det helt fattades färdigheten att kunna skilja på orden. Men efter att ha kört denna övning med godisskål, kunde vi köra samma upplägg på övningen hopp över hinder (där hunden tidigare nästan hade tjyvstartat när ägaren drog efter andan), och hunden kände igen upplägget och snappade upp det omedelbart. För varje beteende  man har kört alla  stimuluskontrollstegen ju lättare blir nästa.
När du testar detta med övningar som inkallning, apportering, hopp över hinder osv, kan det vara bra att starta på kort avstånd så att det kostar lite om hunden gör ett fel eller två. Men viktigaste av allt är att hunden kan beteendet och reagerer bra på den riktiga signalen innan du börjar att introdusera "toksignaler".
I steg 5 är det inte bara "toksignaler" hunden ska lära sig att skilja från den rätta signalen. Du kan också växla mellan att ge signal för beteende X och signal för beteende Y och Z (som du redan har kvalitetssäkrat med tokkommandon). Bara öka svårighetsgraden gradvis, och håll dig till 80%-regeln här också (eller gärna 90-95% om du fixar det)!
Om du tränar detta bra så ska du se att reaktionerna på den rätta signalen faktisk blir starkare och snabbare. Om du ser tveksamhet på den rätta signalen efter att ha testat med toksignaler gör du ett eller annat fel (eller kanske beteendet/signalen inte har tillräckligt flyt för att börja med detta steget än).
Lycka till med stimuluskontrollträningen - och  glöm inte att växla med att köra pass där du förstärker att samma  beteende blir erbjudet frivilligt också! :-)
För att lära dig mer om stimuluskontroll kan du läsa kapitel 10, 28 och 29 i boken Lydnadsträning i teori och praktik.

Kallt men äntligen lite sol


En mitt på dagen promenad är aldrig fel, att solen för en gångs skull lyser gör saken inte sämre.

Tjejerna tar på sig lukta gott under det speciella Lukta gott trädet.
Så här trötta blir man av att umgås på Ånaplan.

tisdag 22 februari 2011

måndag 21 februari 2011

Dagkompis

Idag har Jag på vägen från Jobbet hämtat upp Freja. Hon skulle bli ensam så länge hemma själv annars, då är det bättre hon är med mig och Jolt tills hennes Matte slutar jobbet.


Vi trivs ihop eller vad tror ni?

lördag 19 februari 2011

Jolt har fått skor.


Jag Har ägnat min dag åt att sy snö tosser till Jolt, de fungerar att springa och busa med också.
Men Aj vad ont i ryggen jag fick på köpet.



söndag 13 februari 2011

Kateryd 110213


En trevlig stund i ridhuset blev det som vanligt, idag kom två nya ekipage välkomna ska ni vara.







lördag 12 februari 2011

Nära ögat

Ikväll när jag åkte och hämtade Kalle och Gabbe från viken där de varit och is-metat heladagen, så höll jag på att köra in i en hel flock av vildsvin. Jag hade tur och fick stopp på bilen en och en halv meter från det närmsta djuret.

Ibland så händer det att Rune tar vår grannes hundar på promenad.


Skönt för dessa hundar att få gå på promenad för omväxlings skull.

Lektion13

Inkallning

Inkallning är en av de absolut viktigaste sakerna du kan lära din hund. Har du bra inkallning kan du ge hunden större frihet att springa lös under promenaderna. Om jag vore hund inbillar jag mig att jag skulle ha uppskattat att kunna springa lös så ofta som möjligt istället för att alltid gå med ett rep runt halsen.
Inkallning och kontroll på lös hund är ett omfattande ämne som utan vidare skulle kunna fylla en hel bok. I den här artikeln får vi inte plats med allt du bör veta om inkallning, men vi går igenom några nyttiga grundövningar som ger dig en bra grund att stå på när du tar inkallningen med dig ut i världen. Du kan därmed fortsätta att utveckla inkallningen för de situationer du behöver. Hoppas dessa övningar kan ge dig några idéer och lite extra inspiration till att ta ett krafttag vad gäller inkallningsträningen.
  
  

Övning 1: Targeting av din handflata


Steg 1 – handtargeting
Håll fram handflatan framför hunden. När den nosar på handen klickar du och belönar. Om hunden har tränats i targeting tidigare, tar detta ganska kort tid att lära in. Du kan använda ditt pekfinger eller knytnäven om du hellre vill det.
När hunden sätter nosen på din hand så fort du sträcker ut den, kan du börja göra det lite svårare för hunden. Gå baklänges och få hunden att följa efter handen några steg. Håll handen upp, ner, till höger och till vänster. Du kan till och med fresta hunden med en godbit i högra hand, medan du håller ut den vänstra handen som hunden ska nudda.
För att få detta att påminna lite mer om inkallning kan du kasta iväg godbiten några meter på golvet när du belönar. När hunden har tagit godbiten är den redan på några meter avstånd, och du kan hålla fram handen så att hunden måste springa några meter bort till dig innan den åter kan nudda din hand. Såhär kan du köra många korta inkallningar i snabb följd.
Steg 2 – sätt på inkallningssignalen
Tills nu har vi inte använt någon inkallningssignal. Vi har bara förstärkt att hunden frivilligt har kommit bort till oss och satt nosen på handen. När detta fungerar bra kan vi börja sätta på signalen. Att hålla fram handen är ju faktiskt redan en bra ljudlös signal, men vi måste lära in en signal som även hörs bra på avstånd. Det kan du göra på det här sättet. Kör så många repetitioner du behöver (men minst 20-30) på varje steg innan du går vidare.
  • Ropa ”Kom!” (eller eventuellt hundens namn om du föredrar det) när hunden redan är på väg mot handen.
  • Ropa ”Kom!” just när hunden är på väg att börja gå/springa mot handen.
  • Ropa ”Kom!” INNAN hunden har börjat komma mot handen (men inte om den är upptagen med något annat).
  • Testa genom att ropa när hunden är lite upptagen med andra saker, till exempel när ni är ute och går (hunden får gärna vara kopplad).
Klicka och belöna varje gång hunden nuddar din hand. Än så länge kör du alla dessa inkallningar på kort avstånd, dvs 2-5 meter. Du behöver inte ens ha hunden lös för att träna detta, och du kan gärna börja med träningen inomhus. Flytta utomhus så fort hunden reagerar bra på signalen. Gå gärna snabbt igenom samma steg igen när du tränar på ett nytt ställe.
Upprepa ALDRIG inkallningssignalen flera gånger om hunden (på steg C och D) inte kommer när du ropar. Ge hunden 1 sekund att reagera, om den då inte kommer, ta bort handen och ignorera hunden om den kommer några sekunder senare. Vänta istället 15-20 sekunder och försök igen. Om det blir fel flera gånger i följd, bör du backa några steg, eller träna i en något enklare situation.
Denna övning kan du träna många gånger varenda dag, både inomhus och när ni är ute och går. Är du ute kan du ropa på hunden med jämna mellanrum när den går framför dig (lös eller i koppel). Håll fram handen när hunden vänder sig mot dig och klicka som vanligt när den nuddar din hand.
Fördelar med handtargeting
Det finns flera fördelar med att lära in handtargeting i samband med inkallning. För det första innebär det att hunden alltid kommer helt in till oss och inte stannar en meter från oss. Många klickertränare har en tendens att alltid klicka när hunden bara har kommit halvvägs in till dem. Det kan ibland vara ok att klicka just när hunden reagerar på inkallningen, men de allra flesta gångerna bör hunden ha kommit helt in till dig innan du klickar. Och då kan handtargeting vara en väldigt bra hjälp, både för hund och för förare.
För det andra tycker hundar att targeting är väldigt roligt, och det blir en trevlig avslutning på inkallningen.

Övning 2: Gör ”ta i halsbandet” till en betingad förstärkare (= kul!)


Vad är det vanligaste felet folk gör när de kallar in sin hund? Jo, de grabbar tag i hundens halsband och kopplar den. Detta kan efterhand leda till att hundarna inte längre vill komma när vi ropar – de är ju inte dummare än så.
Så då får vi vara smartare. Vi kan faktiskt lära hundarna att det är helt ok att någon tar den i halsbandet (och eventuellt bli kopplad). Så här kan du gå tillväga:
Ta tag i hundens halsband (försiktigt de första gångerna!). Just när du tar tag i halsbandet klickar du och belönar. När hunden har svalt godbiten släpper du halsbandet. Vänta ett par sekunder och kör en ny repetition. Och så kör du ytterligare 20 repetitioner.
Efterhand kan du ”grabba” tag i halsbandet lite mer oförsiktigt. Detta är förresten bra hanteringsträning att göra hunden van vid lite hårdhänt behandling. Om du gör det rätt ska du se att hunden inte drar sig undan när du griper efter halsbandet, och du ska också se att den tydligt börjar vifta på svansen och se riktigt nöjd ut när du tar tag i halsbandet.
När du har kommit så långt kan du börja ta hunden i halsbandet när den kommer på inkallning (klicka först efter att du har tagit tag i halsbandet, eller eventuellt också satt på kopplet).
När hunden kommer på inkallning kan du gärna variera mellan att låta den nudda din hand, eller att du tar tag i halsbandet på den. Hunden tycker ju båda delar är roligt!
Du kan även baklängeskedja handtargeting och att ta tag i halsbandet. Du kör då först 5-10 repetitioner med att ta hunden i halsbandet och klicka/belöna. Sedan håller du fram handen, och när hunden sätter nosen på den, belönar du detta genom att ta tag i halsbandet och därefter klicka och belöna.
Orsaken till att vi lär in detta steg är helt enkelt att vi många gånger behöver ta tag i hundens halsband för att få kontroll på den i samband med inkallning. Och då är det mycket fördelaktigt om hunden tycker att detta är helt ok, ja faktiskt kul!
Dessutom kan denna träning reducera eller förebygga problem med ”koppelaggressivitet”, alltså att hunden ”tänder” när du tar tag i halsbandet, särskilt om det finns andra hundar i närheten. Läs gärna mer om detta i boken ”Klickerträning och lugnande signaler” av Emma Parson.

Övning 3: Träna inkallning ”ute och går”


Att träna inkallning på kort avstånd som beskrivits i övning 1 ger dig en bra grund att gå vidare på. Du ska nu gå till en plats där hunden kan vara lös (eventuellt med långlina hängande löst efter sig). När du är ute och går med lös hund kommer den oftast in för att ”säga hej” då och då, särskilt om du stannar upp eller rör dig i motsatt riktning. Varje gång du ser att hunden kommer mot dig håller du fram handen och klickar och belönar som beskrivet i övning 1. (Du kan också ta tag i halsbandet innan du belönar, eller bara belöna direkt om du inte vill köra handtargeting på varje inkallning – gör det som fungerar för dig).
Den här träningen kan du gärna börja utan att ropa på hunden (även om hunden redan har lärt sig signalen på kort avstånd). Det är bara nyttigt för hunden att lära sig att frivilligt komma in till dig, och det är lätt att sätta på signalen senare.
Om hunden börjar gå fot behöver du inte klicka och belöna varenda gång den kommer. Du kan gärna ha som regel att hunden ska komma från minst 20 meters avstånd för att du ska hålla fram handen (annars kan det lätt bli mer fritt följ än inkallningsträning).
Efter kort tid kommer du att se att hunden oftare och oftare springer frivilligt in till dig. Du kan då börja sätta på inkallningssignalen precis på samma sätt som du gjorde på kort avstånd. Säg signalen först när hunden redan är på väg mot dig. Flytta därefter fram signalen så att du ropar strax innan hunden börjar springa mot dig. Slutligen börjar du ”testa” signalen när hunden inte är alltför upptagen av andra saker.
När du efterhand börjar ropa INNAN hunden frivilligt har börjat komma mot dig, får du till en början se situationen an och endast ropa när du tror det finns en rimlig chans att hunden vill komma. Snart kan du ropa i gradvis svårare situationer. Men även om hunden nu kommer när du ropar i de flesta situationer, kan du gärna använda varje möjlighet att ropa på den de gånger du ser att den också frivilligt är på väg in till dig.
Försök att få till minst 10-20 inkallningar från långt håll på varje promenad. Och när du kopplar hunden för att gå hem från skogen kan du dessutom köra 10-20 inkallningar i koppel på kort håll!

Övning 4: Inkallning mellan familjemedlemmarna


Detta är en rolig variant som hela familjen kan träna tillsammans. Minst tre personer ställer sig i en trekant med 10-20 meters mellanrum. Så växlar ni att kalla in hunden. Den som ropar kan hålla fram handen när hunden kommer, och klicka när hunden nuddar handen. Ni kan också ta tag i halsbandet eller bara belöna direkt om ni föredrar det. Om hunden springer till en person som inte har kallat in, kan denna helt enkelt vända ryggen åt hunden.
Om hunden efterhand börjar springa till nästa person så fort den har fått belöning hos den förra, kan ni göra det så att det alltid är personen som hunden INTE är på väg mot som ropar. Då får hunden bra träning i att tvärvända på väg bort från den som ropar.
När hunden börjar bli duktig på att springa till den som kallar in, kan ni ta en paus i kallandet. Ingen kallar in på minst 20-30 sekunder. Med största sannolikhet kommer då hunden att börja springa från person till person, men alla ska då bara vända ryggen åt hunden. Om hunden slutligen stannar en liten sekund kan t ex den person som är längst bort kalla in den. Jag kan lova dig att hunden blir jätteglad över att äntligen höra inkallningssignalen.
Ni bör därefter köra flera snabba inkallningar innan ni gör en ny paus i inkallningen. Dessa pauser (där hunden inte har någon möjlighet att få belöningen) gör att inkallningssignalen på ett eller annat sätt blir ”mer värdefull” när den äntligen kommer, och detta ger en bra inlärningseffekt.

Övning 5: Inkallning med störningar


Till den här övningen behöver du en medhjälpare. Denne sätter sig på huk och frestar hunden med handen full av godis (inte ge, bara fresta!). I början ställer du dig ca 3-5 meter bort. Träna gärna detta inomhus de första gångerna. När medhjälparen har frestat hunden några sekunder ropar du på hunden en gång. Om hunden omedelbart vänder håller du fram handen och klickar och belönar som vanligt när den kommer in till dig och nuddar handen.
Om hunden inte omedelbart reagerar, väntar du bara utan att säga något, medan medhjälparen eventuellt sluter handen och frestar lite mindre. Om du tidigare har tränat mycket inkallning på kort avstånd kommer förhoppningsvis hunden snart att ge upp och kommer till dig istället. Klicka och belöna!
Acceptera de första gångerna att hunden väntar upptill 5 sekunder efter signalen med att reagera. Tar det längre tid avbryter ni övningen (medhjälparen reser sig upp och du går fram och kopplar hunden). Så kör du 3-4 inkallningar på kort avstånd (övning 1) utan störningar innan ni försöker igen. Då kommer sannolikt nästa gång att fungera bättre. Om det fortfarande blir för svårt, kan medhjälparen stå upprätt och fresta lite mindre de följande gångerna.
Fortsätt denna träning tills hunden reagerar snabbt på inkallningssignalen även om medhjälparen sitter på huk och frestar med godis.
När du har kommit så långt kan du utmana din medhjälpare till en liten tävling. Han/hon ska nu försöka fresta hunden så mycket att du inte lyckas kalla in den (figuranten vinner om hunden inte reagerar på inkallningssignalen inom 2 sekunder). Först till 5 poäng vinner! Fortsätt denna träning tills du vinner 5-0 varje gång, och hunden alltid tvärvänder på signalen.
Du kan snart öka avståndet till medhjälparen och variera mellan att kalla in hunden medan den befinner sig hos medhjälparen, eller när den är i full fart mot denne.
Om hunden efterhand inte längre vill springa bort till medhjälparen kan denne belöna några gånger för att få hunden att komma till sig. Regeln är då att om du ropar på hunden medan den är på väg bort till medhjälparen får den naturligtvis ingen godbit från medhjälparen om den inte lyssnar på dig. Om du inte ropar kan medhjälparen belöna en gång när hunden kommer och därefter fresta den lite mer tills du ropar på den.
Fördelen med att träna denna övning är att medhjälparen kan simulera en ganska häftig frestelse för din hund, samtidigt som ni lätt kan kontrollera att hunden inte får belöning om den gör fel (medhjälparen ser ju till att hunden inte får godbitarna om den inte kommer när du ropar). 
Gör gärna den här övningen med flera olika figuranter. Och figuranten behöver inte nödvändigtvis sitta på huk och fresta med godbitar. Medhjälparen kan istället ha med sig en kopplad hund (som din hund gärna vill leka med). Låt hundarna först få hälsa, och därefter testar du inkallningssignalen efter några sekunders hälsande. Belöna med klick och godbit/leksak när hunden nuddar din hand, och låt hunden därefter springa tillbaka till den andra hunden för att leka lite mer (och så kör du ytterligare några repetitioner!).
När ni har kommit igenom detta steg har du en inkallning som fungerar i de allra flesta situationer.

Övning 6: Kombinera övning 4 och 5


Nu börjar det bli riktigt roligt. Du kan nu köra inkallning mellan 3 eller flera personer (gärna familjemedlemmar), men istället för att de som inte ropar på hunden bara står stilla, ska de göra sitt bästa för att göra det svårt att kalla in hunden.
En person börjar med att fresta hunden att komma till sig. Den som frestar hunden ska INTE ropa inkallningssignalen, men för övrigt får han göra allt han kan för att få hunden till sig (visa godbiten, sätta sig på huk, springa bort från hunden, smacka på den osv). Men den som lockar ska fortfarande bara fresta, och inte belöna! När hunden är upptagen av ”frestaren” kan en av de andra ropa på hunden. Den som ropar står rakt och gör inget annat än att hålla handen lätt tillgänglig så att hunden lätt kan nudda den. När hunden har fått klick och belöning kan nästa person börja fresta hunden, medan den tredje gör sig klar att ropa.
Variera mellan att kalla in hunden när den befinner sig helt borta hos frestaren, och när den är på väg mot denne.
Efterhand kan de två som inte ska ropa på hunden fresta hunden på samma gång, till exempel genom att springa iväg, osv. Öka störningarna gradvis tills ni slutligen kan köra en intern tävling där de två som inte ropar gör ”allt” de kan för att lura hunden att inte komma på inkallning. Detta kan bli riktigt roligt efterhand.

Övning 7: Doggie-zen inkallning


En annan bra vidareutveckling är att doggie-zen kvalitetssäkra inkallningen. Poängen med denna övning är att kalla in hunden på väg mot något den gärna vill ha (t ex godis eller en annan hund) för att sedan belöna genom att ge fri-signal när hunden kommer på inkallningen.
Detta kan du göra på följande sätt: Ha hunden kopplad eller i långlina. Kasta iväg en godbit 5-10 m och håll försiktigt tillbaka hunden i kopplet när den kommit ca halvvägs mot godbiten. Sedan väntar du tålmodigt utan att säga något. När hunden vänder sig mot dig håller du fram handen. När hunden nuddar handen klickar du och säger varsågod och låter hunden springa och ta godbiten.
När du har gjort detta ett par gånger kan du börja kalla in hunden innan den har kommit till slutet av linan. Fortsätt att belöna genom att klicka och säga varsågod när hunden kommer.
För att behålla träningseffekten av detta upplägg bör du nu kasta godbiten och låta hunden ta den några gånger utan att stoppa den. Sedan kastar du godbiten och ropar innan hunden har kommit till slutet av långlinan. Om hunden inte reagerar håller du den försiktigt tillbaka, då kommer den sannolikt att omedelbart vända. Fortsätt att variera mellan att låta hunden ta godbiten, och att kalla in den på halva vägen. Fortsätt tills hunden alltid vänder på signalen och innan du håller tillbaka den i linan.
Därefter kan du träna detta med hunden lös. Det kan vara bra att ha en medhjälpare som för säkerhets skull ”vaktar” godbitarna de första gångerna.
Samma övning kan också göras med tennisboll eller andra leksaker istället för godis. Den kan också köras med en medhjälpare ungefär som i övning 5. Skillnaden blir då bara att du belönar genom att säga varsågod och låta hunden springa tillbaka till medhjälparen och få belöningen därifrån, istället för att du belönar.
När denna övning fungerar bra med godbitar kan du även börja belöna hunden med fri-signal, till exempel när du kallar in nära andra (snälla) hundar. Denna träning kan gärna köras med hunden i långlina de första gångerna, så att inte hunden får möjlighet att ”förstärka sig själv” genom att hälsa på den andra hunden när den gör fel.
En bra idé är också att du ofta låter hunden nudda din hand innan du kopplar loss hunden när den vill bort till något.

Sammanfattning


Dessa övningar ger dig en bra grundinlärning av inkallningen, men du måste fortsätta med att ta inkallningen ut i ”den verkliga världen” och träna den i de situationer du dagligen möter. Det är detta som är svårt…
Kom ihåg att du alltid kan ha 100 % kontroll på din hund – det är bara att ha den kopplad. En duktig hundägare är bra på att bedöma i vilka situationer hunden är tillräckligt bra tränad på att vara lös, och när den hellre bör hållas kopplad (eller i långlina).
Det är viktigt att du alltid har med belöning när du är ute och går med hunden. Ha alltid med godis eller leksak i fickan. Det bästa är om hunden gärna leker med alla sorters föremål, om det så är kopplet, dina vantar, eller en kotte som du plockar upp från marken. Då har du alltid en eller annan förstärkare tillgänglig. Men detta kräver att du jobbar lite för att öka leklusten hos din hund, helst redan från valpstadiet.
Belöna gärna bättre ju svårare inkallningen är, och använd gärna själva störningen som belöning de gånger detta är praktiskt möjligt.
Och belöna gärna varenda inkallning, även efter att hunden har lärt sig inkallningen bra. Om du gör det, kommer hunden alltid även om du inte har med dig en belöning – tro mig! Lycka till med inkallningsträningen!

Morten Egtvedt

fredag 11 februari 2011

Tre löptikar och Tyson

Stackars Tyson tre villiga löptikar och han är kastrerad.
Men det hindrar ju inte att man blir kär och försöker.

Roligaste man kan göra en fredag,


Skotta snö på taket i halv snöstorm.

Äntligen snö



tisdag 8 februari 2011

Bättre sent än aldrig

Idag så kom den äntligen till skott utredningen för Dyslexi på yngste sonen.
Bara ett antal år sent, bättre sent än aldrig får man väl trösta sig med.

Resultaten var av en ovanlig karaktär hemskt ojämn.
Men utom tvivel om att han har Dyslexi, största problematiken ligger i arbetsminnet om jag fattade rätt.

Mer förvånade var att det finns risk för att han har ADD, utredaren sa att det finns möjlighet för oss att göra en fortsatt utredning i den frågan. Kruxet är att vi kommer att få bekosta det första samtalstillfället med psykolog själva. Men om han då tycker att utredningen ska göras fullständigt så kommer vi att få den gjord inom landstingets regi och det är enklare så länge grabben är under 18år.

Han har alltså inte bara varit lat som skolan har hävdat i alla dessa skolår.

Nu hoppas jag att vi ska få igenom att han får tillgång till en laptop att ha som skoldator, på något sätt ska jag få tag på det.
Om skolan trilskas så får jag väl söka fonder och tigga runt lite så att vi kan fixa en till honom iallafall innan nästa årskurs börjar.

söndag 6 februari 2011

onsdag 2 februari 2011

Lektion 12

21 goda råd för effektiv klickerträning


1. Effektiv träning förutsätter effektiva förstärkare. Skapa ett stort urval av effektiva förstärkare, helst redan när hunden är valp/unghund. Se till att inte förstöra hundens matlust, och lägg stor vikt vid att lära hunden att leka med många olika sorters föremål. Såkallade ”driftstarka” hundar och typiska ”matvrak” är de lättaste hundarna att (klicker)träna.
Det är också bra om du kan betinga en uppsjö av belöningssubstitut (allt från klapp i händerna till ruska i pälsen osv kan bli effektiva belöningssubstitut om du kombinerar detta upprepade gånger med mat eller lek). Och inte minst – lär hunden att jobba för saker som den vill ha i omgivningen. Då kan du även använda saker, som andra uppfattar som störningar, som effektiva förstärkare.
Genom att jobba systematiskt med att utveckla många olika belöningar och belöningssubstitut slipper du att endast använda klick + godis.

2. Miljöträna din hund ordentligt, lär den att umgås andra hundar och vänj den vid lite tuff och hårdhänt hantering både från dig och från andra personer (den bör lära sig att gilla det!). Det hjälper inte hur bra du än klickertränar din hund om den använder mycket av sin uppmärksamhet på att hålla koll på omgivningen.

3.När du ska förbättra din träning eller lösa ett problem bör du först se lite närmare på 1) timing 2) kriterier 3) förstärkningsfrekvens och 4)förstärkningskvalitet innan du letar efter mer avancerade lösningar.

4.Håll din träning ”ren”. Undvik ”rörig” träning (lockande, tjat, dubbelkommandon, händer i fickan före klicket, godbitar i händerna, smackande, luta sig över hunden, synlig godisväska, belöningshand på mage/bröst, låg förstärkningsfrekvens, oplanerade kriterier osv, osv.) Öva upp dina mekaniska färdigheter. Filma gärna din träning, gå på kurs hos en duktig klickerinstruktör – eller följ med på Chicken Camp!

5. Börja tidigt med att bygga et stort arkiv med frivilliga grundfärdigheter. Du behöver inte nödvändigtvis träna dem ”perfekt” med det samma. Det kan du göra i nästa omgång när du snabbt har varit inom ett stort antal beteenden så att hunden har blivit ”kreativ”. DÅ kan du börja upprätta bra flyt på beteendena.

6. Att etablera ”flyt” på beteendena är helt avgörande för effektiv klickerträning. Klickertränade beteenden utan flyt är ofta värdelösa i verkligheten (och på tävlingar). Börja inlärningen av nya beteenden i en miljö utan störningar. Etablera flyt på beteendet innan du tar med dig beteendet ut i världen och på allvar generaliserar det.

7. Kör alltid hög förstärkningsfrekvens tidigt i inlärningen. Idealiskt sett bör hunden tjäna ett klick minst var tredje till femte sekund (lite beroende på vilket beteende du jobbar med). Det är inte bra klickerträning att stå och vänta en lång stund innan hunden äntligen lyckas erbjuda rätt beteende.

8. Om hunden gör rätt i minst 80 % av repetitionerna kan du öka svårighetsgraden. Om hunden gör rätt i mindre än 80 % av repetitionerna bör du fundera på om du inte ska sänka kriterierna ett tag. Detta ger snabbare framsteg och ett mer stabilt beteende i slutändan (du undgår att felen lägger sig på beteenderegistret) Men kom ihåg att 80%-regeln endast är vägledande och ingen naturlag!

9. Kör högre kvalitet på förstärkaren när du tränar nya beteenden, beteenden som är svårare, kräver mycket krafter, eller när det är mycket störning i omgivningen.

10. Det viktigaste är att klicka exakt, men kom ihåg att hunden även lär sig efter klicket. På vissa beteenden kan du uppnå snabbare resultat genom att vara medveten om hur du serverar belöningen (inte bara när du klickar). Detta kallas ”strategiskt avlämnande av förstärkare” eller ”belöningsplacering”. Detta kan vara särskilt nyttigt i början av inlärningen. Men gör dig inte beroende av en särskild belöningsplacering för resten av livet. När du väl har beteendet bör du tvärt om börja kvalitetssäkra genom att t ex använda omvänt lockande, avståndsbelöning osv, så att hunden kan utföra beteendet korrekt oberoende av varifrån belöningen kommer.

11. Mitt ideal för nyinlärning är 1) så lite hjälp som möjligt 2) så lite fel som möjligt 3) så snabba framsteg som möjligt 4) så lite rättande av fel som möjligt efteråt. Välj en inlärningsteknik som hjälper dig att uppnå detta. Använd fri-shaping/fångande av beteende som plan A. Omnödvändigt, tillrättalägg miljön så att shapingprocessen går lättare. Överväg att använda targeting om shaping är svårt och leder till många fel/liten framgång. Lockande används endast i nödfall och skall då avlägsnas så fort som möjligt.

12. Pavlov sitter alltid på din axel. Kom ihåg att t ex intensitetsnivå betingas till momentet vare sig du vill eller inte. Det kan därför vara klokt att träna typiska högintensitetsmoment (t ex inkallning, hopp osv) när hunden är rask och pigg, medan du tränar lågintensitetsmoment (platsliggning, kryp osv) mot slutet av träningspasset eller efter en lång promenad när hunden är lugn och avslappnad.

13. Så fort du har flyt på beteendet kan du få det under stimuluskontroll (om dubehöver detpå detta beteende). Men tappa inte det frivilliga beteendet helt.Det är alltid bra att kunna gå tillbaka senare om du skulle behöva putsa på beteendet/signalen.

14. Överträna grundfärdigheter och andra beteenden som är viktiga för dig (dvs att du etablerar extremt flyt och tränar med svårare störningar/variationer än du egentligen har användning för). Då har du alltid en säkerhetsmarginal när du behöver det.

15. Om du vill ha snabbare framsteg bör du träna ofta, gärna varje dag. Om det är viktigare för dig att få mest möjlig effekt ur varje träningspass kan du hellre låta det gå några dagar mellan varje gång du tränar på ett speciellt beteende. Hundar verkar lära sig under pauserna också… Och inte minst får man ofta mer ut av träningen när hunden är utvilad. Om du vill träna mycket bör hunden tillvänjas detta gradvis – och du bör ha en hundras/individ som är anpassad för detta.

16. Om du vill klickerträna effektivt bör du inte blanda in straff och lockande i träningen. Straff och lockande fungerar om du använder det rätt, men det reducerar alltid effekten av klickerträning om du blandar in det hos samma hund.

17. Träna ett beteende som du inte har tränat tidigare så ofta som möjligt (eller träna ett gammalt beteende på ett nytt sätt, eller med ett annat djur!) Det är det bästa sättet att vidareutveckla sig på som tränare. Om det är ett trick eller ett nyttigt beteende är inte det viktigaste, men att du vidareutvecklar dig som tränare. (Du följer väl med på CanisChallenge i hundtidningen Canis…? J)

18. Klickerträning är en ung träningsmetod i hundsammanhang och i ständig utveckling. Kunskap är färskvara, så håll dig uppdaterad. Det finns bra resurser både i böcker och på Internet. Håll kontakten med andra klickertränare. Om inte, är det lätt att stagnera, för utvecklingen går fort.

19. Klickerträning kan göras väldigt avancerat för den som så önskar. Klickerträning bygger på vetenskap som det tar många år av heltidsstudier att lära sig. Men låt inte detta skrämma dig! Faktum är att om du bara behärskar deviktigaste huvudprinciperna bra, kan du lära din hund det allra, allra mesta! Överlåt den djupaste teorin till ”klickernördarna”. J

20. Nöj dig inte med att klickerträna din hund. Ta med dig inlärningsprinciperna ut i din vardag också. Använd positiv förstärkning på barn, äkta hälften, vänner, kollegor, servitörer och parkeringsvakter. Det kan förändra ditt liv. Och om du jobbar mycket med undervisning av människor – lär dig TagTeach!

21. Om du upptäcker en ny träningsmetod som är mer effektiv än klickerträning (och fortfarande etisk försvarbar) – byt metod på stubinen, och se dig inte om!

Tack till:
Bob Bailey, Karen Pryor, Ken Ramirez, Kathy Sdao, Morgan Spector och Cecilie Köste – och MÅNGA andra duktiga tränare som jag mött eller diskuterat med på nätet!
Morten Egtvedt

Jolts nya overall


Det tog sin tid men nu är den klar.