Bättre sent än aldrig

Idag så kom den äntligen till skott utredningen för Dyslexi på yngste sonen.
Bara ett antal år sent, bättre sent än aldrig får man väl trösta sig med.

Resultaten var av en ovanlig karaktär hemskt ojämn.
Men utom tvivel om att han har Dyslexi, största problematiken ligger i arbetsminnet om jag fattade rätt.

Mer förvånade var att det finns risk för att han har ADD, utredaren sa att det finns möjlighet för oss att göra en fortsatt utredning i den frågan. Kruxet är att vi kommer att få bekosta det första samtalstillfället med psykolog själva. Men om han då tycker att utredningen ska göras fullständigt så kommer vi att få den gjord inom landstingets regi och det är enklare så länge grabben är under 18år.

Han har alltså inte bara varit lat som skolan har hävdat i alla dessa skolår.

Nu hoppas jag att vi ska få igenom att han får tillgång till en laptop att ha som skoldator, på något sätt ska jag få tag på det.
Om skolan trilskas så får jag väl söka fonder och tigga runt lite så att vi kan fixa en till honom iallafall innan nästa årskurs börjar.