En blogg om min familj och mina hundar

torsdag 31 mars 2011

Pälsvård Schapendoes hämtat från ras klubben

PÄLSVÅRD
Pälsen är dubbel, bestående av täta täckhår med tillräcklig underull och en långa (ca 7 cm eller mer på bakdelen) ganska sträva täckhår. Den är inte slät utan lätt vågig. Uttalat lockig päls är inte tillåten. Hårstråna växer väldigt tätt ihop, de är fina och torra, men framförallt aldrig silkig. Där pälsen är lång tenderar den att stå i "tofsar" vilket gör att en Schapendoes ser mer omfångsrik ut än den egentligen är, speciellt vid bakdelen. Pälsen fäller inte, som hos många andra raser. Den yttre pälsen fälls inte ur, däremot fäller underullen mer eller mindre konstant.
Den yttre sträva pälsen gör att den inte drar till sig så mycket smuts.
En Schapendoes ska inte trimmas eller klippas, och en korrekt pälskvalitet växer så att den ger ett något rufsigt/ovårdat intryck. 
En ordentlig genomborstning av pälsen behövs då och då för att den inte ska bli tovig. Den döda underullen lossnar i regel vid en normal urborstning.,
Ca. en gång i månaden bör man gå igenom hunden grundligt. Tänderne ska rensas mot tandsten, och klorna klippas, om de är långa. Likadant bör för tät hårväxt i öronen hållas efter eftersom för mycket hår där kan skapa problem.
Den idealiska Schapendoespälsen är en mycket lättskött päls., om man är konsekvent och sköter den regelbundet.
Gör pälsvården till en mysstund som både du och hunden ser fram emot.
Redskap
Som när det gäller det mesta här i livet så lönar det sig att skaffa bra grejor från början. En borste av god kvalitet är naturligtvis något dyrare men den betalar sig i längden. Skaffa en borste med äkta borst, den håller och den sliter inte så mycket på pälsen. Skaffa också gärna en sk underullsraka, den är mycket användbar och sliter inte så mycket på pälsen. En borste med långa smala metallpiggar är också bra att ha.
Generella råd
Lär den lilla valpen redan från början att det är du som bestämmer (i varje fall när det gäller den dagliga pälsvården). Träna valpen en liten stund varje dag och lär den att det är skönt och mysigt att bli borstad. Valpen bör redan från början få lära sig att stå på ett stadigt bord gärna med en gummimatta som underlag, det går bra att använda en vanlig bilmatta. Vänj den vid att stå på bordet medan du borstar den och kollar tänder, öron, klor etc. Låt inte valpen hoppa ner själv utan lyft ner den. Genden mycket beröm och gärna en godbit, medan den fortfarande står kvar på bordet. Det är då den är duktig, inte när den har kommit ner! Om du vänjer din valp vid detta tidigt i livet så har du på ett lätt sätt undvikit många framtida problem, du har en hund som accepterar att hanteras av dig själv och vid framtida veterinärbesök och eventruella utställningar.
Detta gör man inte för att valpen behöver borstas varje dag utan för att ge valpen en positiv inställning till pälsvård och att vänja den vid att stå på ett bord, så glöm inte att berömma den mycket så att det blir en positiv upplevelse för hunden.
Färger
Alla färger är tillåtna på en Schapendoes men man uppskattar den blå/grå till svarta färgen mest. De flesta Schapendoes förändrar sin färg genom hela livet. Det är inte ovanligt att en svartfödd Schapendoesvalp blir grå som vuxen. Även den valp som vid 8 veckor är svart/blå med nästan vita hårtoppar ut mörknar med åren och kan i många fall vara nästan svart vid vuxen ålder

Temperament Schapendoes hämtat från ras klubben

TEMPERAMENT
En Schapendoes är en glad hund. Alltid ivrig att behaga, och som regel glad för alla som visar intresse för den.
Den är en aktiv hund, som kräver en del uppmärksamhet och aktivering för att utvecklas optimalt.
Eftersom den även är en klok och självständig hund, kräver den också att få regler att följa redan som liten valp
Den är en vaken och uppmärksam hund som kommer att se som sin uppgifta att vakta ditt hem i den bemärkelsen att den ger skall när någon kommer.  När man skaffar sig en Schapendoes, får man inte bara en hund, utan en ny familjemedlem, som förväntar sig att få delta i alla familjens aktiviteter.
En Schapedoes är en mycket frisk och sund hund, och de flesta Schapendoes håller sig "evigt unga".
Det är inte ovanligt att få se gamla Schappar på 12-13 år tumla runt som valpar. Genomsnittsåldern är hög, och det är inte ovanligt att Schappar blir både 14 och 15 år gamla.
En Schapendoes är en aktiv hund, älskar att galoppera på öppenmark och skog, vilket inte förhindrar att den trivs utmärkt som stadshund sålänge den få tillfälle att röra sig fritt
Om man väljer en tik eller hane är mer en smaksak då det inte är en ras som uppvisar så stora skillnader mellan tik och hane. När det gäller tikar får man räkna med ca 2 löpperioder per år på ca 3 veckor vardera. Under dessa 3 veckor måste man hålla sin tik under uppsikt.  Det är inte bara hanarna som letar efter löptikar, - nej, hon kan även själv ge sig iväg och leta efter en läcker hane.

Standard Schapendoes hämtat från ras klubben

STANDARD
HEMLAND: Nederländerna                                                                 

ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Vallhund

BAKGRUND: Vid slutet av 1800- och i början av 1900-talet förekom schapendoes över hela Holland, där det fanns beten och fårahjordar. Herdarna värdesatte rasen för dess outtröttliga lust att arbeta och för dess lättlärdhet.
Schapendoes tillhör den vittomfattande grupp av långhåriga vallhundar med kraftigt bepälsade huvuden. Rasen är besläktad med bearded collie, puli, owzarek nizinny, old english sheepdog, briard och bergamasco i de varianter som förekommer i Hessen, Odenwald och Niederrhein. 
Under 2:a världskriget höll rasen på att dö ut men en kynolog vid namn P.M.C. Toepel tog sig an rasen och lyckades rädda den till eftervärlden. Den holländska rasklubben bildades 1947 och 1952 erkändes rasen på dispens av Nederländska Kennelklubben. 1954 skrevs standarden och registreringen började. FCI godkände rasen 1971. 
Schapendoes är en vallhund som användes, och än idag i viss mån, används, för att valla fårhjordar. Eftersom fårbete huvudsakligen förekommer i lugna, avskilda områden av landet är det nödvändigt att rasen har stor uthållighet, rörlighet och snabbhet. Anlaget att hoppa är viktigt liksom stor lättlärdhet och förmåga att arbeta självständigt. Rasen måste vara en typisk vallhund till temperament, kroppskonstitution och själ.

HELHETSINTRYCK: Schapendoes skall vara en lätt byggd hund, långpälsad och med en mankhöjd på 40-50 cm. Rörelserna skall vara energibesparande och fjädrande. Rasen besitter en uppseende förmåga att hoppa.

MÅTTFÖRHÅLLANDEN: Schapendoes skall vara något längre än den är hög.

KARAKTÄR: Rasen skall vara glad, livlig, vänlig och aktiv.

HUVUD: Huvudet ska föras högt. Den kraftiga pälsväxten ger ett intryck av att huvudet är större, och i synnerhet bredare och högre, än vad det i verkligheten är.
Skallen ska vara nästan flat med måttligt markerad pannfåra och väl markerade ögonbrynsbågar. Den ska vara ganska bred i förhållande till dess längd.
Stopet ska vara väl markerat men inte djupt.
Överlinjen på nospartiet ska vara placerad något lägre än skallens överlinje. Nospartiet avsmalnar endast lätt. Det ska vara djupt i hela sin längd och ha en svagt rundad avslutning. Sedd från sidan ska underkäken, även med munnen stängd, vara helt synlig.
Saxbett.
Okbenen ska vara mycket framträdande.
Ögonen ska vara ganska stora, runda och normalt ansatta. De ska vara placerade tämligen tätt. Ögonfärgen ska vara brun och får inte ge intryck av att vara svart. Ögonvitorna ska endast vara synliga då hunden tittar åt sidan. Uttrycket ska vara alert, ärligt och livligt. Ögonformen, ögonfärgen och uttrycket är mycket utmärkande för rasen.
Öronen ska vara relativt högt ansatta och ska varken vara stora eller tjocka. De ska hänga fritt, men inte tätt intill skallen. De ska vara rikligt behårade och rörliga, men får inte skjuta utanför huvudets konturer.

HALS: Halsen ska vara stark och torr. Måttligt lång.

KROPP: Skelettet ska vara lätt, smidigt och fjädrande.
Länden ska vara välvd, kraftig och muskulös.
Bröstkorgen ska vara djup. Förbröstet ska vara markerat. Revbenen ska vara måttligt till väl välvda och nå långt bak.
Underlinjen ska inte vara allt för uppdragen.
Svansen ska vara lång och väl bepälsad med fana, Sättet på vilket svansen bärs är karaktäristiskt för rasen. I vila ska svansen hänga men i trav ska svansen bäras ganska högt och svänga från sida till sida i en lätt bågform. I galopp ska den bäras rakt utsträckt. Under hoppning ska svansen tjäna som ett roder. När hunden är uppmärksam får svansen ibland lyftas högt. Den får dock aldrig bäras styvt upprättstående över rygglinjen.

EXTREMITETER: Benstommen ska vara fin.
Skulderpartiet ska vara välvinklat. Underarmarna ska vara raka. Mellanhänderna ska vara fjädrande. Framtassarna ska vara ganska stora och fjädrande. Till formen ska de vara breda och ovala. Tårna ska vara väl samlade. Trampdynorna ska vara tjocka och fjädrande med mycket päls emellan dem. Sporrar är tillåtna.
Korset ska vara väl sluttande. Hasorna ska vara måttligt vinklade, korta och väl musklade. Baktassarna ska vara som framtassarna.
Under sitt arbete använder sig rasen mer av galopp än av trav. Rörelserna ska vara lätta, fjädrande och energibesparande. Rasen ska ha lätt att hoppa och att vända snabbt. De skiljer sig en del från andra raser genom att de under trav bär både huvud och svans ganska högt.

PÄLS: Schapendoes ska ha tjock päls med tillräcklig underull. Pälsen ska vara lång,  7 cm eller längre på bakstället. Pälsen ska inte vara mjuk. Den är lätt vågig. Lockig eller krusig päls är inte tillåten.
Hårstråna växer mycket tätt. De ska vara fina och torra, men viktigast av allt, aldrig silkiga. Där pälsen är lång tenderar den att slå ut i tofsar, vilket gör rasen omfångsrik speciellt på bakdelen. Rasen ska också ha en mycket kraftig hårtofs på huvudet liksom mustascher och skägg.
Alla färger är tillåtna. Mest eftersökt är blågrå till svart.

STORLEK: Hanhund 43-50 cm, tik 40-47 cm.

FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och ska bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Nervöst eller aggressivt beteende är diskvalificerande.

Schapendoes historik hämtat från ras klubben

HISTORIA
I slutet av förra århundradet kunde man se Schapendoes överallt på Hollands hedar. Herdarna uppskattade dessa hundar för deras outtröttliga arbetslust och för deras intelligens. Schapendoesen tillhör den stora grupp av långhåriga vallhundar med kraftigt pälsade huvuden som även Bearded Collie, Puli, Owczarek Nizinny, Old English Sheepdog, Briard och Bergamasco tillhör . Den Holländska kynologen P.M.C. Toepoel räknas som rasens grundare. Mellan åren 1940-45 reste han runt på den Holländska landsbygden och sökte efter hundar som påminde om en Schapendoes. Alla de hundar av rasen Schapendoes som finns idag stammar från de hundar som han lyckades hitta. Han lyckades hitta 9 hundar och från dessa nio stammar alla dagens Schapendoes. Det var fyra hanar: Noël, Pluis, Beloe och Boef. Tikarna var Roetje, Asta, Tirza, Teddy och Ingrid.
Den Holländska rasklubben bildades 1947 och 1952 erkände den Holländska Kennelklubben rasen. 1954 skrevs den första standarden och man började registrera hundarna i en stambok. 1970 stängdes stamboken och efter det skrevs inte längre hundar av okänd härstamning in i stamboken.. Det slutgiltiga erkännandet av rasen kom så sent som 1971. Fram till 1988 användes den standard som skapades vid ett styrelsemöte den 13 november 1954. Men 1988 gjordes FCI standarder om för att bli mer uniforma och så också standarden för Schapendoes.. Den senast reviderade standarden är från 1999.
Schapendoes har FCI-standard nummer 313.
Schapendoes är en vallhund som användes och fortfarande används för att driva de stora fårhjordarna som fanns i Holland. Betesmarkerna för de holländska fårhjordarna liger i ensliga områden av landet vilket gör att en Schapendoes måste besitta stor uthållighet, rörlighet och snabbhet. Den har också en anmärkningsvärd förmåga att hoppa såväl som intelligens och förmåga att agera självständigt. Den ska vara en sann vallhund i huvud, kropp och själ.
En Schapendoes är hamoniskt konstruerad vallhund med en uppmärksam och modig karaktär. Den är intelliget, vaksam, glad, vänlig och livlig. Mot människor i sin omgivning utvecklar den en stor kärlek och lojalitet.